FinaStina

När jag var liten….

stina — Sat, 04 Sep 2010 15:48:19 +0000

….när jag var liten då krävdes inte så mycket mer för total lycka en några barbie! Minns ni det? Hur det var när man var liten och lekte jämt? Jag kommer ihåg när man kunde sitta med kompisar och vara helt uppslukad av Barbieleken i timmar

Gissa hur lycklig min dotter blev idag, när Helén kom över med Wilmas lager av barbiesar och bratz och kläder till dessa!? Nu är hela jättelådan sorterad, alla dockorna påklädda och finfixade!

stina — Sat, 04 Sep 2010 11:45:34 +0000

…………….vi är”Top Dog”………………….for now…………….

stina — Fri, 03 Sep 2010 16:37:37 +0000

…..nej, det har vi inte…………….

stina — Fri, 03 Sep 2010 12:06:36 +0000

…och nu har vi nog hoppat av……………..

stina — Fri, 03 Sep 2010 11:02:45 +0000

Budgivning pågår!

stina — Thu, 02 Sep 2010 15:41:45 +0000

Mitt stora huvud snurrar runt runt runt, tror jag Igår bestämde jag att jag bara SKA jobba idag – hur jag än mår!! Vaknade med 38,3 imorse men åkte ändå till jobbet och öppnade. Lite tabletter gör susen, tänkte jag, men inte hur länge som helst upptäckte jag sen. Så kvart i tio åkte jag hem igen……

Inte nog med att jag är en sjuk stackare så är det ju allt detta med huset!! Må dåligt och grubbla på något sånt där samtidigt gör en ju galen. Nyss var i alla fall en mäklare här och värderade vårt lilla hus, och vi diskuterade lån och annat likaså. Det blev ett positivt besök med ett glädjande besked………………….Känns som att vi är liiiiite närmare att bestämma oss

stina — Wed, 01 Sep 2010 07:38:55 +0000

Budgivningen är nu på G för huset jag funderar på. Mäklaren ringde och berättade att någon lagt ett “skambud” på 2 800 000………Undrar hur pass det drar iväg?? Hon berättade oxå att husen i det området gick för ca 3 300 000 för ett och ett halvt år sen………………….2,8 kanske är rätt okej? Jisses, vilken fegis och nervös stackare jag visat mig vara….för att inte tala om velig…….Jag önskar att mamma kunnat följa med på visning, för att få en “vuxens” åsikt och insikt. Jag önskar att pappa bodde närmare, av samma skäl. Just nu känner jag mig allt annat än vuxen och förståndig! Jag är orolig att jag bländas av det fina köket och alla stora ytor och missar att se allt som faktiskt behöver göras. Ett hus av den här storleken har ju en tendens att kosta mycket i skötsel och drift. Åh, men planlösningen passar oss perfekt! Läget likaså!

Jag tror jag gör bäst i att dra täcket över huvudet och lixom “sova” tills budgivningen är över Om jag “missar” budandet så har jag ju inget att grubbla över…………

Dags igen…….

stina — Mon, 30 Aug 2010 10:56:32 +0000

Så var det dags för lite VAB igen då! Lilletjejen har feber…..åååhh, jag blir galen om det här året blir som förra, med sjuk liten tös var och varannan vecka! Det går lixom inte, jag måste jobba särskilt nu här jag vill ha huset på Kantele!! Jag kan knappt ens tänka på något annat just nu. Det känns som om jag redan börjat flyttstäda…..

Lucas satt vid matbordet efter visningen igår och utbrast plötsligt: “Mamma, det känns som jag får tårar i ögonen! Kan vi inte flytta dit??” Han känner precis som jag, med andra ord. Han klev runt på tomten där borta igår och rekade inför studsmatta….”Mamma, här ska studsmattan stå!” Vi har förklarat att vi kanske inte alls flyttar dit, men att vi i alla fall ska titta och fundera. Det är han med på, samtidigt som han tycker att vi väl “kan få en miljon av nån”. Det vore ju något! Emil, Lucas och Jasmine for upp på övervåningen i huset och när jag klev upp så visade Emil vilket rum som han tyckte skulle bli hans. För rart! Nåja, vi tar det i godan ro och håller på och rotar i vår ekonomi, vi har skickat förfrågan om lånelöfte oxå. Sen får vi se hur vi gör………

stina — Sun, 29 Aug 2010 19:00:45 +0000

Idag har vi varit på husvisning. Vårt fina, lilla radhus är verkligen alldeles för litet för oss fem. Det är trist, för jag trivs fenomenalt bra. Men varje dag är en pina, med alla ungar och deras grejer & kompisar – hur jag än stuvar om och flyttar runt så får vi bara inte plats. Ibland kommer alla tre barnen hem med varsin eller flera kompisar, och huset är direkt överfullt. Och var är då alla dessa ungar på besök? Jo, självklart i kök och vardagsrum! Det finns ju knappt någon annan yta för dem. Barnens rum är så pass små att de sällan är där med kompisarna någon längre stund. Och ungarna blir äldre och äldre, vilket inte innebär färre grejer eller färre kompisar. Jag vill ju gärna att de är här, istället för att dra runt ute någonstans men det är i princip olidligt för allt blir invaderat och VART ska jag ta vägen??

Vi såg ett hus idag och när jag klev in där så kände jag direkt att “Detta är MITT hus!” I själ och hjärta känner jag att det är vårt!! Och det är skitläskigt!! Hur gör man? Vad kommer hända? Ska vi buda? Vad kan vi få för vårt? Tänk om jättemånga budar och det blir för dyrt? Om vi budar, hur högt kan vi gå? Vågar jag verkligen ta risken? Hundra miljoner frågor och tankar snurrar…….jag är ett stressat och nervöst vrak just nu…………………Tänk om någon annan köper “vårt” hus!? Jag vet ju redan vart granen ska stå…………

stina — Fri, 27 Aug 2010 23:55:02 +0000

Ni HÄRKEN (hihi) som gnäller/gnällt på MIN kära Rabih Jaber!!! Lyssna på det här…..Han är söt, han sjunger som en gud och så är han lite tjock och så sjunger han skiiiiiiiiiiiiiitbra i rätt låtar… (kärringsjuka , kanske )

http://www.youtube.com/watch?v=mGSnO3YBo_4

eller jaaa, varför inte…? Bästa insatsen innan han åkte ut……

http://www.youtube.com/watch?v=cK9poXd3dqg&feature=related

(yupp, jag är en whaletanta)