FinaStina

….när jag var liten dÃ¥ krävdes inte sÃ¥ mycket mer för total lycka en nÃ¥gra barbie! Minns ni det? Hur det var när man var liten och lekte jämt? Jag kommer ihÃ¥g när man kunde sitta med kompisar och vara helt uppslukad av Barbieleken i timmar

Gissa hur lycklig min dotter blev idag, när Helén kom över med Wilmas lager av barbiesar och bratz och kläder till dessa!? Nu är hela jättelådan sorterad, alla dockorna påklädda och finfixade!

…………….vi är”Top Dog”………………….for now…………….

…..nej, det har vi inte…………….

…och nu har vi nog hoppat av……………..

Budgivning pågår!

Mitt stora huvud snurrar runt runt runt, tror jag IgÃ¥r bestämde jag att jag bara SKA jobba idag – hur jag än mÃ¥r!! Vaknade med 38,3 imorse men Ã¥kte ändÃ¥ till jobbet och öppnade. Lite tabletter gör susen, tänkte jag, men inte hur länge som helst upptäckte jag sen. SÃ¥ kvart i tio Ã¥kte jag hem igen……

Inte nog med att jag är en sjuk stackare sÃ¥ är det ju allt detta med huset!! MÃ¥ dÃ¥ligt och grubbla pÃ¥ nÃ¥got sÃ¥nt där samtidigt gör en ju galen. Nyss var i alla fall en mäklare här och värderade vÃ¥rt lilla hus, och vi diskuterade lÃ¥n och annat likasÃ¥. Det blev ett positivt besök med ett glädjande besked………………….Känns som att vi är liiiiite närmare att bestämma oss

Budgivningen är nu pÃ¥ G för huset jag funderar pÃ¥. Mäklaren ringde och berättade att nÃ¥gon lagt ett “skambud” pÃ¥ 2 800 000………Undrar hur pass det drar iväg?? Hon berättade oxÃ¥ att husen i det omrÃ¥det gick för ca 3 300 000 för ett och ett halvt Ã¥r sen………………….2,8 kanske är rätt okej? Jisses, vilken fegis och nervös stackare jag visat mig vara….för att inte tala om velig…….Jag önskar att mamma kunnat följa med pÃ¥ visning, för att fÃ¥ en “vuxens” Ã¥sikt och insikt. Jag önskar att pappa bodde närmare, av samma skäl. Just nu känner jag mig allt annat än vuxen och förstÃ¥ndig! Jag är orolig att jag bländas av det fina köket och alla stora ytor och missar att se allt som faktiskt behöver göras. Ett hus av den här storleken har ju en tendens att kosta mycket i skötsel och drift. Ã…h, men planlösningen passar oss perfekt! Läget likasÃ¥!

Jag tror jag gör bäst i att dra täcket över huvudet och lixom “sova” tills budgivningen är över  Om jag “missar” budandet sÃ¥ har jag ju inget att grubbla över…………

SÃ¥ var det dags för lite VAB igen dÃ¥! Lilletjejen har feber…..åååhh, jag blir galen om det här Ã¥ret blir som förra, med sjuk liten tös var och varannan vecka! Det gÃ¥r lixom inte, jag mÃ¥ste jobba särskilt nu här jag vill ha huset pÃ¥ Kantele!! Jag kan knappt ens tänka pÃ¥ nÃ¥got annat just nu. Det känns som om jag redan börjat flyttstäda…..

Lucas satt vid matbordet efter visningen igÃ¥r och utbrast plötsligt: “Mamma, det känns som jag fÃ¥r tÃ¥rar i ögonen! Kan vi inte flytta dit??” Han känner precis som jag, med andra ord. Han klev runt pÃ¥ tomten där borta igÃ¥r och rekade inför studsmatta….”Mamma, här ska studsmattan stÃ¥!” Vi har förklarat att vi kanske inte alls flyttar dit, men att vi i alla fall ska titta och fundera. Det är han med pÃ¥, samtidigt som han tycker att vi väl “kan fÃ¥ en miljon av nÃ¥n”. Det vore ju nÃ¥got! Emil, Lucas och Jasmine for upp pÃ¥ övervÃ¥ningen i huset och när jag klev upp sÃ¥ visade Emil vilket rum som han tyckte skulle bli hans. För rart! NÃ¥ja, vi tar det i godan ro och hÃ¥ller pÃ¥ och rotar i vÃ¥r ekonomi, vi har skickat förfrÃ¥gan om lÃ¥nelöfte oxÃ¥. Sen fÃ¥r vi se hur vi gör………

Idag har vi varit pÃ¥ husvisning. VÃ¥rt fina, lilla radhus är verkligen alldeles för litet för oss fem. Det är trist, för jag trivs fenomenalt bra. Men varje dag är en pina, med alla ungar och deras grejer & kompisar – hur jag än stuvar om och flyttar runt sÃ¥ fÃ¥r vi bara inte plats. Ibland kommer alla tre barnen hem med varsin eller flera kompisar, och huset är direkt överfullt. Och var är dÃ¥ alla dessa ungar pÃ¥ besök? Jo, självklart i kök och vardagsrum! Det finns ju knappt nÃ¥gon annan yta för dem. Barnens rum är sÃ¥ pass smÃ¥ att de sällan är där med kompisarna nÃ¥gon längre stund. Och ungarna blir äldre och äldre, vilket inte innebär färre grejer eller färre kompisar. Jag vill ju gärna att de är här, istället för att dra runt ute nÃ¥gonstans men det är i princip olidligt för allt blir invaderat och VART ska jag ta vägen??

Vi sÃ¥g ett hus idag och när jag klev in där sÃ¥ kände jag direkt att “Detta är MITT hus!” I själ och hjärta känner jag att det är vÃ¥rt!! Och det är skitläskigt!! Hur gör man? Vad kommer hända? Ska vi buda? Vad kan vi fÃ¥ för vÃ¥rt? Tänk om jättemÃ¥nga budar och det blir för dyrt? Om vi budar, hur högt kan vi gÃ¥? VÃ¥gar jag verkligen ta risken? Hundra miljoner frÃ¥gor och tankar snurrar…….jag är ett stressat och nervöst vrak just nu…………………Tänk om nÃ¥gon annan köper “vÃ¥rt” hus!? Jag vet ju redan vart granen ska stÃ¥…………

Ni HÄRKEN (hihi) som gnäller/gnällt pÃ¥ MIN kära Rabih Jaber!!! Lyssna pÃ¥ det här…..Han är söt, han sjunger som en gud och sÃ¥ är han lite tjock och sÃ¥ sjunger han skiiiiiiiiiiiiiitbra i rätt lÃ¥tar… (kärringsjuka , kanske )

http://www.youtube.com/watch?v=mGSnO3YBo_4

eller jaaa, varför inte…? Bästa insatsen innan han Ã¥kte ut……

http://www.youtube.com/watch?v=cK9poXd3dqg&feature=related

(yupp, jag är en whaletanta)